Jag har gått och tänkt supermycket dom senaste dagarna.. Tänkt på livet, på vad som kommer hända, hur allt kommer bli. Just nu är mitt liv den vildaste berg- och dalbanan, från att vara SÅHÄR glad till att må SÅHÄR piss. Men jag är tolv år nu, jamena tolv år, ingenting tänker ni. Men ändå, på dom här tolv åren har jag träffat flera tusen kompisar, lärt mig gå och prata, lärt mig le och dansa, lärt mig gråta och må piss.

Åren snurrar på som ett hjul, det tar aldrig stopp, sommar kommer sommar går. Snart är jag 30, är gift och har barn antagligen. Men jag vill inte, jag vill stanna ung, jag vill leva! Jag tänker supa, jag tänker festa röven av mig, jag tänker göra dumma saker, jag tänker leva livet tills min kropp inte orkar mer. För man kan inte vänta, när man är 30 kommer man inte festa, då kommer man ha ett liv som vuxen med ansvar och yada yada.

När jag är 14-15 tänker jag börja festa, och fortsätta ända tills min kropp säger stopp. Jag tänker göra allt jag inte kommer kunna göra senare, bara LEEEVA liksom. Tycker det är så sorgligt att se 15-åringar nu som bara sitter inne framför datan och har nada vänner och bara sover sig igenom livet. Herregud, man lever bara en gång, och det ska vara den bästa gången, right?

Haha var tvungen att skriva av mig lite…;) Vad tycker ni, leva livet när man är 15 eller vänta tills man blir äldre?